GT
98-01-19
Målningar för framtiden
"Passage/Innocence"; måleri av Martin Ålund visas på Galleri 1, Göteborg
I en tid då nya konstnärliga uttrycksformer etableras i allt snabbare takt, är det inte utan överraskning man då och då möter ny konst med en tydlig ambition att knyta an till den klassiska traditionen. Sedan någon gång i slutet av sjuttiotalet har det från olika håll ofta spekulerats om måleriets uttunning och till och med dess död. Men på senare tid har det också hörts allt fler motröster. Man har talat om måleriets pånyttfödelse, om ett nyväckt publikt intresse för målarkonsten och om vidgade möjligheter för framtida målare.
Martin Ålund är definitivt en konstnär vars arbeten ger belägg för den sistnämda kategorins ståndpunkt. Utställningen"Passage/Innocence" som han för närvarande visar på Galleri 1 i Göteborgbestår av sammanlagt fjorton målningar i olika format.
Urvalet är sparsmakat och bilderna hängda på ett sätt som tillvaratar varje bilds egenart. Samtidigt uppstår också en stark, kommunikativ växelverkan bilderna sinsemellan. Ålund tar sin utgångspunkt i ett romantiskt/modernistiskt måleri men visar en genuin strävan efter innehållslig förnyelse. Rent tekniskt framstår han trots sin relativt ringa ålder som ovanligt driven. Lager på lager av färg läggs på och torkas av, läggs på och torkas av, tills ytan får en obestämd, mångskiftande ton.
Nyanserna är ofta dunkla för att inte säga smutsiga, men i dunklet bryter stråk av klara färger - gulgrönt, rödbrunt, blått eller vitt - igenom, vilket ger bilderna en oväntad, nästan hypnotisk laddning.
Sina motiv hämtar Ålund i stadslandskapet, i svenska städer och på resor i olika europeiska länder. Men det är inte det särskilt iögonfallande eller vackra han söker. Istället avbildas platser vi vanligen knappast lägger märke till, en sorts icke-platser som onekligen existerar men sällan ägnas en tanke.
Parklampor, en bänk vilken som helst eller anonyma husfasader på avstånd etc. En likartad, dov ödslighet återkommer i målning efter målnig men på ett sätt som inte leder till upprepning utan snarare fördjupning av bildernas teman.
Det är just genom att så konsekvent ägna sig åt att gestalta det oansenliga som Martin Ålund uttrycker sin konstnärliga/mänskliga hållning. Genom att lyfta fram dessa skenbart låga platser, jämställer han dem i viss bemärkelse med sådant vi normalt väljer att värdesätta. Själva målandet blir en handling som ytterst syftar till att påverka våra värdeskalor. Och genom att förankra handlaget med färg och form vid en dylik idémässig grund, ges de förutsättningar som krävs för att åstadkomma ett såväl angeläget som vitalt måleri.
PER-GUNNAR KRAMER