REVERBERATION

There were new tracks to follow in a couple of the paintings. Images as photographic negatives. I played improvised tones on a Rhodes piano in reverb. Looked at dance. Thought about wordless languages.

Canvases and boards were imbued in paint, medium and matter. While painting, I automatized my approach as though in a trance. Something would materialize in the corner of my eye – and disappear when I looked directly at it.

Hence a singular state eventually arose, one of quiet concentration on simmering movements. Light pulsating forth. Layer upon layer, twisting themselves around their own axis. Everything seemingly returning through the body in the form of a reverberation.

martin ålund 2016

Efterklang

Där fanns nya spår att följa i ett par målningar. Bilder som fotografiska negativ. Jag spelade Rhodespiano till egna toner i reverb. Tittade på dans. Tänkte på ordlösa språk.

Dukar och pannåer dränktes i färg, medel och stoff. När jag målade automatiserade jag ansatserna som i trance. Något uppenbarade sig i ögonvrån. Det försvann när jag tittade dit.

Så uppstod allteftersom ett stilla hållande runt sjudande rörelser. Ljus som pulserar fram. Lager på lager som vrider sig runt sin egen axel. Allt tycks komma tillbaka genom kroppen som i efterklang.

 

Martin Ålund, 2016