STUDIO LOG 2014

"I remember, said Austerlitz, how we were once driving through the endless Tanat valley, with nothing on the hillsides to right and left of us but crooked bushes, ferns, and rusty-hued vegetation, and then, for the last part of the way up to the col, only grey rock and drifting mist, so that I was afraid we were coming up the very ends of the earth. But on another day, when we had just reached the Pennant pass I saw a gap open up in the banked clouds towering high in the wet, and the rays of the sun cast a narrow beam of light down to the valley floor lying at a dizzying depth below us. Where there had been nothing a moment ago but fathomless gloom, there now shone a little village with a few orchards, meadows, and fields, surrounded by black shadows but sparkling green like the Island of the Blest, and as we walked down the road from the pass beside the pony and trap everything grew lighter and lighter (…)"

Austerlitz by W.G. Sebald

"Jag kommer ihåg, sade Austerlitz, hur vi en gång åkte upp genom den ändlösa Tanat-dalen: till höger och vänster inget annat än dvärgtallar, ormbunkar och rostfärgat ris och sedan, sista biten upp till bergspasset, bara grå klippor och drivande dimmor så att jag fruktade att vi nalkades jordens yttersta kant. Omvänt upplevde jag en gång när vi just hade nått Pennant-passet att det i en molnvägg som tornade upp sig i väster öppnades en glugg och solens strålar i ett smalt stråk föll ända ner i dalens botten som låg svindlande djupt nedanför oss. Där det alldeles nyss inte hade varit annat än ett bottenlöst mörker därnere lyste nu, omgivet av svarta skuggor, ett litet samhälle med några fruktträdgårdar, ängar och åkrar, gnistrande grönt likt lycksalighetens ö, och i det vi vid sidan av hästen och vagnen vandrade passvägen ner blev allting ljusare och ljusare (…)"

Austerlitz av W.G. Sebald